När menyn till Nobelfesten presenterades kändes den liksom bekant. Rosenkvitten. Olika sorters betor. Baljväxter. Libbsticka. Kamomill. Några deltagare från årets klass i livsmedelsförädling på Holma drog en trevlig slutsats: Nobelmiddagens måltider kunde lika gärna varit något som de lagade till lunch under kursen.
Ända sedan jag började arbeta på Holma folkhögskola har målet känts självklart. Jag vill att skolan bidrar till att normalisera en annorlunda kultur. En hållbar kultur som bygger naturliga kretslopp och människors självkänsla. Det är en strävan som kräver tålamod men emellanåt kommer små tecken som visar att vi gör skillnad.
Nobelfesten blev ett sådant tecken. Jag gissar visserligen att kocken bakom menyn inte känner till Holma, men det var onekligen häftigt att våra deltagare tyckte att menyn påminde om rätter som kunde ha tillagats i vårt vedeldade utekök en onsdag i oktober. Bara dagar efter Nobelfesten hade vi slagit rekord på hemsidan eftersom mängder av människor ville läsa ett av våra blogginlägg om hur man tar hand om Rosenkvitten.
Vi normaliserar en annorlunda kultur. Men varför stanna vid maten?
Rent teoretiskt drömmer nog många om att leva naturnära. Med frisk luft i lungorna och vinden i ansiktet en kylig morgon. Jag också. Men i praktiken blir det inte så. Vi bär kläder som är för fina för att spontant rulla runt i gräset i och lägger fingrarna på tangentbord oftare än i jorden. Men på Holma finns möjlighet till identitetsförflyttning, en möjlighet att vara naturnära. Vi dansar på varmkompost och slänger oss i lövhögar. Ett starkt minne från åren på skolan är när en deltagare på Allmän kurs, helt inställd på en karriär som ekonom, under kursen ändrade inriktning i livet och mot slutet såg fram emot att lära ut odling i sitt hemland.
Vi normaliserar en annorlunda kultur. En där människor lever naturnära.
Ett av de ögonblick jag minns mest från året är när jag i juni tog farväl av en deltagare på vår skogsträdgårdskurs. Tårarna rann medan hon försökte sätta ord på känslorna och sammanfattade till slut med att Holma skapar och bär ett kärleksbudskap. Det låter kanske luddigt men för många som jobbar eller deltar på skolan är det en återkommande känsla. Att ta hand om och på slutet av året få tillbaka skörd och vänskap är liksom vackert. Och det är skönt att få inleda och avsluta varje dag eller varje möte med att få sin röst hörd och ha blivit uppmärksammad.
Vi normaliserar en annorlunda kultur. En som präglas av omsorg.
Vi har likalön på Holma. Det gäller alla oavsett tjänst. Det kan tyckas märkligt men effekterna är intressanta. Det möjliggör fin och prestigelös flexibilitet där vi kan samtala om varandras roller och byta när det behövs utan att någon får det sämre ekonomiskt för det. Mest av allt bidrar det till att upprätthålla lusten i arbetet. Den kan som bekant gå förlorad när mer pengar styr karriärvalen.
Vi normaliserar en annorlunda kultur. Där vi delar lön lika och bygger lust snarare än prestige.
Listan kunde skrivits längre och det finns risk att det låter skrytsamt. Men det vi gör på Holma folkhögskola inte per definition bra. Vi som arbetar här tvivlar också på vår egen förmåga och vår organisation, precis som personal på andra skolor. Men det vi gör är intressant. För många väcker det hopp. Ibland räcker det långt.
För att en annorlunda kultur ska växa fram krävs kulturbärare. Medan andra organisationer kanske har ett par stycken har Holma folkhögskola många. Under 2024 har vi återigen haft deltagare som skapat avtryck i varandras liv och i sin omgivning. De fogas till den skara människor, ett par tusen, som redan tidigare gått kurser och som år för år burit kulturen vidare i skolan och i samhället.
Tillsammans odlar vi en annorlunda kultur.
Tack alla för året som gått!
Jonas Wilson, rektor på Holma
